Det bästa avskedet: Sunt förnuft om åldrande och döden som du behöver känna till
De flesta som läser den här artikeln är förmodligen långt ifrån ålderdomen, har svårt att föreställa sig hur ett verkligt äldre liv ser ut och känner både främlingskap och rädsla inför åldrande och döden. Men alla ska vi dö, och vi behöver veta vad vi kommer att möta då, vilken process och vilket psykologiskt tillstånd vi kommer att uppleva. Vad kan vi själva göra, och hur kan sjukvården reformeras för att bättre möta detta? Endast genom att eliminera det okända kan vi eliminera rädslan.
I år (2024) har jag läst 100 böcker, vilket innebär att jag framgångsrikt har slutfört min årliga läsutmaning med hundra böcker. Böckerna spänner över flera områden som vetenskap, medicin, psykologi, konst, samhällsvetenskap, litteratur och investeringar. Många av dem var enastående, och efter att ha sammanställt dem vill jag nu ge några rekommendationer. Det finns förstås otroligt många bra böcker att läsa, men för att inte listan ska bli för lång har jag valt ut guldkornen. Böckerna jag rekommenderar här har alla fått minst fyra, om inte fem, stjärnor (av fem möjliga) i min egen bedömning.
Kanske har de vidgat mina vyer och fördjupat min förståelse, kanske har de gett mig en mängd värdefull kunskap, eller kanske har de djupt berört mitt hjärta och väckt både glädje och sorg. Dessa böcker kommer jag att läsa om i framtiden, vilket säger något om deras betydelse för mig och även bevisar värdet av denna rekommendationslista.
Här är den första:
Det bästa avskedet: Sunt förnuft om åldrande och döden som du behöver känna till - Atul Gawande
Originaltitel: Being Mortal: Medicine and What Matters in the End - Atul Gawande
Denna bok, skriven av Atul Gawande, professor vid Harvard School of Public Health och Harvard Medical School i USA, besvarar på ett utmärkt sätt många vanliga frågor om åldrande och döden. Den utforskar hur modern medicin förhåller sig till dessa ämnen och varför dagens sjukvård borde förändra sin behandlingssyn på äldre patienter, samt varför målet att “bota sjukdomar” ofta inte är lämpligt för äldre. Gawande går också på djupet med viktiga ämnen som äldreboenden, hemsjukvård och palliativ vård. Han ställer frågor som: Varför åldras vi, och vilka förändringar medför åldrandet för kroppens olika delar (till exempel tar näthinnan hos en frisk 60-åring bara emot en tredjedel av det ljus en ung person gör)? Är det bättre att bo kvar hemma eller flytta till ett äldreboende? Hur kan vi mentalt acceptera och erkänna åldrandet och finna modet att möta döden? Vad är livets mening? Och vad är målet med palliativ vård, och vilka valmöjligheter har patienterna?
Boken är både vetenskapligt grundad och fylld av mänsklig värme. Den innehåller många verkliga fall, inklusive professor Gawandes egna personliga erfarenheter av sin fars bortgång, vilket gör den läsvärd för alla, inte minst för vårdpersonal. Här nedan lyfter jag fram några punkter som gjorde särskilt starkt intryck på mig.
Det är lätt för unga människor att säga: “När jag blir gammal och inte kan gå längre, eller om jag får en obotlig sjukdom, då ska jag avsluta mitt liv självmant.” Men tänker man verkligen så när man väl står inför den situationen? Boken berättar om ett fall där en patient en gång förklarade för sin son att han under inga omständigheter ville dö omgiven av slangar och apparater, så som sonens mor hade gjort. Men när han själv stod inför ett avgörande kirurgiskt ingrepp, uttryckte han ändå en stark vilja att leva: “Ge inte upp mig! Så länge det finns någon som helst chans, måste ni låta mig försöka.”
En hälsosam livsstil kan förvisso fördröja åldrandet, men den kan inte förhindra det, inte heller en rad åldersrelaterade sjukdomar. Den traditionella sjukvården är ofta inte anpassad för äldre. Läkare behandlar symptom, och återhämtning till ett aktivt liv förväntas till stor del komma från patienten själv. Men äldre patienter har inte samma återhämtningsförmåga. Kan samma behandlingsmetoder verkligen användas när samma sjukdom drabbar en äldre person? Erfarenheten visar att det snarare kan leda till större lidande för äldre patienter. Inom medicinen har geriatriken utvecklats för att specifikt hantera åldersrelaterade sjukdomar. Den fokuserar inte bara på själva sjukdomen utan även på patientens livskvalitet och mentala hälsa. Detta kan i större utsträckning lindra patientens lidande, hjälpa äldre patienter att leva ett bättre liv, och minska risken för depression och funktionsnedsättning. Tyvärr saknar geriatriken fortfarande tillräcklig uppmärksamhet och ekonomiskt stöd.
Under min tid i Japan har jag också djupt insett att landet, som länge haft en av världens äldsta befolkningar, besitter en unik erfarenhet av att hantera åldrande som många andra länder saknar. Till exempel har de utformat vägskyltar och indikatorlampor, långsamma rulltrappor, heltäckande tillgänglighetsanpassningar och svalare vagnar i tunnelbanan – allt för att äldre ska kunna resa säkert och obehindrat. Internetutvecklingen har inte heller glömt bort de äldre; traditionella metoder för myndighetskontakter och betalningar, som post och kontanter, är fortfarande i stor utsträckning tillgängliga. Även i hyreslägenheter ser man många åldersvänliga detaljer, som handtag i badrum och toaletter, samt halkskydd på badrumsgolv och i badkar. Under nyår säljer stora mataffärer tempurafriterade räkpaket (海老かき揚げ), där räkornas böjda form symboliserar en åldrad, krökt rygg. Dessutom finns de nyårsspecifika nyårsnudlarna (年越しそば), båda med en vacker önskan om långt liv. Dessa detaljer, som berör alla aspekter av liv och vardag, är värda att studera och ta efter för alla andra länder.
Åldrande och döden är slutpunkter vi alla kommer att möta. Genom att fullt ut förstå dem kan vi få mer mod, slippa frukta framtiden och istället med större självförtroende investera i att förverkliga oss själva i nuet. Vi kan dubbelt så mycket uppskatta den unga, starka kropp vi har idag och samtidigt ge mer förståelse och omsorg när våra föräldrar och andra nära och kära närmar sig ålderdomen.